I snöglopp
gick hon längs
Drottningatan


flingorna smälte
mot den vackra
yllekappan


modden fick
klänningsfållen
våt och sörjig


hon höll så kokett
det var möjligt i den
stora vackra hatten
som vilade på en
konstfull håruppsättning




så var hon framme
vid huset

tog den knirrande hissen
steg fram och ringde på dörren


en blek flicka kom och öppnade


herr Strinberg
sa hon
herr August Strindberg


flickan steg åt sidan

ur sin pärlprydda väska
tog hon fram avgiften och
flickan gav henne en biljett


sedan gick hon
på det knarrande golvet
och tittade på pennstumpar
och annat utlagt i glasmontrar


och aldrig skulle hon komma
att förlika sig med
att hon kom nästan hundra år försent