de satt på en kall träbänk och delade värme
genom något så enkelt och banalt
som att hålla varandra i hand

om vi en liten stund
skulle försöka vidga vårt medvetande
sa herr Larsson till fröken mörk

kan allas hävdelse bara existera i vårt minne
är existensberättigandet beroende av hågkomst

om det skulle vara så och om ingen minns
finns det eller har det då funnits
någon

kanske är minnet det
som får allt att leva vidare
det som formar allas vår historik
det som skapat religioner

är författare konstnärer och musiker
en typ av då och nutids gudar

är det inte de som har makt att skapa
med hjälp av sanning eller lögn
fakta eller illusion

fröken mörk suckar och tittar på herr Larsson
hans andedräkt skimrar vackert i kylan
hon tänker

innan hon svarar

kanske har du kommit något på spåret där
jag vet inte

vi kan väl i princip varje dag göra vårt dagliga val av tro
det vi ska leva efter

det som formar oss

du har ju tidigare sagt att rädsla för det okända beror på okunskap men då måste man också vara medveten om att kunskap kan vara svår att finna

man måste gå till källan

herr Larsson ler och lägger armen om henne

vi lever i en global värld nu
där information hämtas från Internet
och ingen har en aning om vilken källan är
men du

jag gillar läget i alla fall

fröken Mörk lutar sitt huvud mot hans axel
jag med viskar hon och ler försiktigt

de är tysta en stund

igår skulle Astrid Lindgren fyllt hundra år
men det är ju bara om man räknar i levnadsår

undrar hur länge hon kommer att leva egentligen
i minnet

herr Larsson suckar