Anu, Anu rädda vår jord
i din källare inga demoner
de skriker i jagets vålnader

vad ska du kalla ditt hem
vart ska du återvända
när allt ryckts bort från
din sanna natur

sädesfälten vajar för vinden
bugar för naturens rytm
vi själva krigar och stångar
förbiser konsekvensernas art

den verkliga skönhetens sanning
upplysningen av din själ
försummas av tidens prylkonsumtion
skapar falsk resonans

när det osynliga blir synligt
blir allting så öppenbart
hur skört ska vi då inte vandra
med trötta fötter fram
vart uti ska vi lägga vår tillbedjan

för det som gick oss förbi...
och för det som länge
sedan försvann