Jag letar efter orden....
de förgråtna
som kapslat sig in
blivit cellminnen
som spökar

när du står där
och lovar evighet
i min värld som
blöder

hur fruktsamt
är inte mitt sökande
men irrar bort sig
på krokiga vägar

för att höra, du ville
bara nå ditt eget universum
jag var bara vägen till ditt rike

i skymningslandet sluter
jag mina ögonlock
och frammanar bilden
i mitt inre....

för tiden läker sår
och jag går mot en
ny längtansfylld vår

där makten och härligheten
är min
och korset ditt att bära