Låt mig vila här vid din sida
förundrad och naken och
tänka på saken...

att ur kärlek växer inga trådar
för att binda upp och hålla samman
kärlek är höljet som täcker skråman
men också törnen som rispar såren

här är jag med all min längtan
som söker blott en vän att hålla i hand
blott är jag pärlan innesluten i skalet

när blida ögon inte söker skatten
förnimmer inte brunnen
där själen binder samman navet
med ursprungskällan

och ensam blir min längtan
där sluten hand visar tomma rymder
blottar endast ödslig strand
omsluten av tidens rand

enslig blir min trängtan