Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en vandring i skogen...


solen skiner, bränner
plågar, svider
väder och vind
regn och rusk tar tag i
mig

flyttar efter vädrets nycker den gren som jag är

förtvivlat kämpar jag
för att hålla mig kvar
kämpar
sliter
håller i mig

frosten som hänger sig kvar
snön som lägger sig tungt
kylan biter
river
får det att knäppa högt i vinternattens kyla

tills en dag
blickar jag in mot stammen
upptäcker
trädet jag kommer från
alla de andra grenarna
som härstammar från
samma källa

det var inte bara en ensam gren
det var ett helt träd
av vackra, sorgliga, intressanta och tragiska

berättelser

historien om min familj
och där finns jag
en bland många
aldrig ensam

för en gren
finns alltid i ett träd
ett träd står sällan ensam

det bildar den skog
av mänsklighet
vi alla
tillhör

aldrig ensam

så hämta kraft
från de djupa rötter du kommer från
låt det stiga uppför stammen
spridas efter grenarna
så ska du se

att nya skott
ständigt växer fram
av tillit, värme och samhörighet

och stolthet

över vem jag är

och vem du är

och låt vädret pågå
vindar blåsa

allt är ändå
som det ska
oförändrat




Fri vers av glittertindra
Läst 270 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-12-18 10:44



Bookmark and Share


  Maria Zena Viklund
gillar denna vackra metafor!
2007-12-18

  drakbruden VIP
Tycker om djupet och perspektivet i denna. Vackert!
2007-12-18
  > Nästa text
< Föregående

glittertindra
glittertindra