han hade dukat
med vita rosor och sann kärlek

fröken mörks bröstkorg hävde sig
tillbakahållna känslor fick henne att kippa efter andan

känslorna flög
som nyvakna svalor genom hennes kropp
ändå så väl maskerade genom trogen vana
att han inte ens

la märke till den lilla darrningen

senare när de ätit klart
och satt sig tätt intill varandra i soffan
då kramade hon honom lite extra
och det

kunde han inte undgå att märka
inte ens herr larsson