Där vemodet bor
uti hjärtats gemak
vävs de vackraste av trådar
av silkesgarn

så tyst och stilla
vilande här
väntar puppan på
kläckningens färd

när natten kokongar
bygger sin borg
växer sig längtan
större för var gång

så liten blir stor
däruti kärleken bor
öppnas så dörren
och ut fjärilen for

mot högre höjder
flyger mot solen
för att åter vända hemåt
sin resa mot jorden