Hon sitter på gardinstången

hennes vingar rör sig helt lätt

lite darrande, prövande.

Hennes närvaro sprider lugn,

en stillhet och ro

som om inte omvärlden finns.

Men omvärlden är allt runt om,

det som jag i vardagen rör mig i

det påtagliga,

likaväl som det mera diffusa.

Hon sitter på gardinstången

hennes vingar rör sig helt lätt.

En känsla som ger tröst

som ger mig lite ro,

då verkligheten blir för påträngande.

Ibland måste oron motas

och jag får locka fram känslan

av trygghet.

Det är då

hon sitter på gardinstången,

min egen ängel i rummet.

vilken tur att hon finns

hos mig,

utsänd av Gud Fader i himlen

att hjälpa och stötta

när det är svårt.

Det är när jag inte

ser henne

som tårarna bara

flödar.

Men efter en stunds tåreflod

dyker hon upp igen

och torkar mina kinder torra,

pudrar mig lite lätt

ordnar till mina anletsdrag

ger mig en lätt klapp

på axeln och säger

se så.....gaska upp dig nu

var tacksam för det han gav,

var glad för det du haft,

ty kärleken har gjort dig stark

kärleken har gjort dig stolt.

Sen sitter hon där på gardinstången igen

och ger mig styrkan åter.

Min egen ängel i rummet.