När jag såg allt genomskinnligt

då själen inte mognat

så famlade jag med stenar

lät mig tyngas ner

När tårar gick in i blodet

och blicken blev själlös

så famlade jag i ovett

själens krigare

och den ende

jag krigade med

var mig själv

Då var mitt förstånd inlåst

och nyckeln förintades

Nu när själens krigare

triumferar i kärlek

och mitt famlande är slut

Då förstår jag genom tjockare glas

Allt är inte krossbart

nycklar är bara en symbol

Kärlekens fönster har öppnats

själen har funnit sin rastplats

Tårar tränger inte längre djupt

utan faller lätt

i segerglädje

Ögat är inte längre grumligt

utan har tvättats

med insiktens vatten

Kärlek är inte bara kärlek

utan falkens öga

själen har mött sin frände

och hjärtat är rent

och det enda som

får mig att leva igen

är min kärlek

till Dig