Sareo gick vid stranden. Detta var den bästa strand han visste.

På himlen svepte moln fram. Han visste att dagen snart skulle vara slut.

Moln började bli gråare. Sareo skyndade sig hem, för han kände på sig,
att det skulle började regna.

Sommarregnet smekte honom i ansiktet, och livet var underbart.

Han undrade om Sira skulle vara hemma. Isåfall skulle de se på regnet tillsammans, väl skyddade av hemmets väggar.

I fönstret lös ett ljus, som någon tänt.

Efter att ha gått en stund, var Sareo framme vi dörren.
Det skulle bli skönt att komma in.