Den gröna gamla nötta fjällrävenjackan sög in duggregnet på hans axlar där han gick, lite framåtlutad i motvinden. Han var en vanlig, oansenlig man med  grått skägg och tunnt hår. Ingen som mötte honom ägnade honom en tanke. Ändå var han just då en ocean av tankar och funderingar.
 Den första var , Vem är jag? En jävla tanke! Lars Rosenqvist....hade det inte räckt? Att han fick trevliga tjusarlockar i håret bredvid öronen när han gick i regn, att han lyssnade på folk tyst och tålmodigt. Att han var en hyfsad kille. Det hade väl varit nog....
  Men så lätt kom han inte undan. Han tänkte på hur folk slagit honom i skallen med kunskap hela hans liv. Slag av alla maktfullkomliga besserwissers som alltid avbrutit hans tankar, i rädsla av att kanske hade rätt. Som inte ville lära ut, bara trycka ner, de kunde ju riskera att hamna i underläge! Hemska tanke!
 Själv tyckte han att det inte fanns nåt rätt eller fel, bara kunskap, av alla sorter och... nyfikenhet. Men han hade fått för många smällar från verbalare mänskor än honom själv, så det var nog fel det han ville säga innan han blev avbruten.
 Jag gör ju så gott jag kan, kan man göra mer? Han hade mött och umgåtts med mänskor som ansåg sig kunna göra mer än så. De kunde övertyga andra att så var fallet. Fantastiskt.
Han tänkte, jag är nog en ganska hygglig typ, som får andra att må prima för att jag envisades med att alltid berätta om fel och klavertramp. Lägger upp en läcker buffe av trevlig okunskap, av naivitet och klumpig vänlighet. Som alkoholisten tröstar nykteristen, syndaren bekräftar moralisten ser jag till att de som tror sig veta allt, får spegla sig i mig och njuta.
 Han levde i en värld av winners och loosers. Och han kunde inte låta bli att tänka på de unga som slussades in i alla omöjliga karriärer, in i djungeln...winners and loosers. Och hur många som blev hängades mitt i mellan succe och fiasko. Bara för att det åtminstone krävdes att de försökte. Själv svävar han i det grumliga vattnet mellan mörk botten och yta och tillhörde tången och algerna. Och han levde.... 
 Han minns när hans dotter, Emely.Hon började i högstadiet, och han miste greppet. Miste respekten, trots att hans händer var bra på mycket, trädgård, snickeri, måleri och annat. Efter en kurs i akvarell, sa hon...jo du Pappa om de gör så här.. det har jag lärt mig.ja det du gör är ju fint och så... men...Alltid detta tunga MEN! Du är så bra och fin....MEN!... Relationen försvagades när det inte räckte med händernas skicklighet, dessutom fanns det ju inga betyg!
- Å Pappa vad du slår in en spik...snyggt! En klapp på huvudet, duktig gräsklippare, städare, snickare, trädgårdsskötare......okey det hade väl inte varit fel...om Emely inte varit så trångsynt inriktad på akademisk utbildning. Han var  självlärd av allt han kunde. Och kunde det så han själv var nöjd. Det räknades inte riktigt. Det finns liksom inte ett CV på livet.
 Jag hatar macho-tuppfäktning i vars ring de flesta samlas efter sena fester.
Verbala dueller mellan de storkäftade, som hävdade sig som terriers. En show av rituell bekräftelse.
Han hade slagits mycket i sin ungdom, men då var det med blod och muskler, den fattiges vapen. Han tyckte lite tyst att det var fan så mycket ärligare. En gång, den gången han var arg..slog han sönder en dammsugare med knytnävarna.... han hade städat för dåligt.....sen dess hade han varit lugn.
 Genom åren hade han lyssnat på rösterna, som sa "du får inte kräva för mycket!" " Du måste kräva lite mer," "Du måste ta för dig," " du får inte vara självisk."
Han började förstå vad som menades med "utbrändhet". Det måste vara när tankarna börjar i en ände, trasslar ihop den röda tråden i skallen och när man tror att man kan vara sin egen terapeut, ja då sjävantänder hela jävla nystandet!!!
Inte konstigt att han vandrade långa kvällar i duggregnet och försökte att besluta sig vad han ville vara!

Vem är jag? Lars Rosenqvist!!! Räcker det inte med det?

Tegelhuset smög fram i regnslöjorna. Dörren öppnades. Hans hustru släppte ut hunden och kisade i mörkret,- Lasse är det du?
-Ja...
-Var har du varit?
-Gått lite...
-Mmhu...allt väl?
- Bara prima! Är det Bonde söker fru...ikväll?
-Ja...och kaffet är klart.

Senare föll nattens svarta sammet, hans hand på hennes lår, och hans hjärta i hennes drömmar.

Tror jag tar en promenad imorgon.... tänkte han innan han somnade.