¨

Flimrande filmer flimrar

svarta och vita och grå

så grå...

Publiken skriker med melankoliska munnar

skriker så öronen blöder tills ögonen spricker

med ett enda stort big bang

och deras kinder klär sig runt deras huvud

ändå skrattar de och de andas

Oh vilka tunga andetag de bär!

Jag doftar av deras aska och deras gift

Stumma skådespelare som satts på tråden

dansar groteskt, marionett, oh du korkade marionett!

Publiken de skrattar så rullgardinerna stormar och flammar

omkring, omkring i rummet och allt är grått

så grått...

Stumma dumma barn

varför sitter du här och gråter

bakom skärm och undan

granskningsglas!

Konduktören i detta gudsförglömda tåg gapar

gapar så mandlar och lungor blottas

Två blodiga slamsor

två bollar som likas vid din spruckna pung

inte mer och mindre och inte ett ljud

och himlen där utanför är grå

så grå...

Säkerhetsnålar håller leenden uppe på döda män

döda män i baren

de dricker och dricker

och Andas!

cigarröken är grå

så grå...

Den flimrande filmen blir min

bara min

och min evighet och min verklighet

mitt förflutna och mitt nu

Min framtid står uppdagad framför mig

och den är grå

så grå...