Trötthets
Just stog jag där
På bryggan
Blickandes ut mot det gråa havet
Med en kropp krampandes i gråt
Orkade inte höra på mig själv
Skruvade upp musiken
Ännu rinner tårarna
Jag orkar bara inte mer
Den frasen skulle kunna bytas mot mitt namn
Jag orkar inte acceptera och förlåta
Inte vara glad och förstående
Jag skyddar mig själv
Jag förstår inte var jag inte är önskad
Du vill inte ha mig
Ni vill inte ha mig
Istället blir jag sårad om och om
Men hur orkar man acceptera att allt man ville ha är borta
Att de personer man älskar inte vill ha en
Att de personer som borde älska en av naturen gör en illa
Hur släpper man kontrollen?
Slutar kämpa
Slutar hålla hop varända realtion i ens liv
Sluta blunda
Vågar man då se vad som blir kvar?
Våta kinder blir våtare
Trötthet förlamar kroppen
Hur accpeterar jag att mitt liv är ett misslyckande?
För det är det
Det är tomt
Visst finns det glimtar av guld
Men jag är lessen
Det räcker inte
Jag förstår varför människor börjar med dråger
Det gör det inte rätt
Men det är en evig tur
Att ingen är här och erbjuder befrielse för en stund