Miko stod på bryggan.
Han var framme vid Skeppsholmens hamn nu.
Han hade sprungit från Hötorget till denna plats, där han förmodade att hans gamla kärlek hade blivit gömd. Miko var trött av språngmarschen. Miko såg en svart båt, som saknade registreringsskylt. Det såg misstänkt ut, tänkte han. Han gick ombord på båten, och såg sig omkring. Det var ingen här. Efter att ha undersökt utsidan av båten, så öppnade han båtluckan. Här låg en död man. Miko blev chockad av denna upptäckt. Vem kunde det vara, tänkte Miko. Han undersökte hans jacka, och såg till sin förvåning att han var en diplomat. Miko var något mycket större på spåren, och Miko undrade vad han gett sig in i.
Det var på Hötorget som Miko hade mött den misstänksamma mannen på caféet, och nu tog han en taxi dit, för att ta reda på om någon visste något om den döda diplomaten. Vattnet stänkte när taxin stannade utanför ett av Hötorgets caféer. Miko betalade med ett leende, och sa tack för skjutsen till chauffören, innan han gick in på caféet. Mannen var inte där längre.

Vid fönstret satt en vithårig kvinna, i 25-årsåldern, sådär. Hon var utmanande klädd, och tittade på Miko på ett charmerande sätt. Miko undrade, om det verkligen var en bra idé att gå och prata med henne. Kvinnan tittade intensivt med sina gröna ögon på honom. Han bestämde sig motvilligt för att sätta sig mittemot henne. Han var nyfiken på denna kvinna, med sitt vita hår, och röda klänning.

-Jag har aldrig sett dig här förut, sa kvinnan.
-Jag har faktiskt varit här förut, sa Miko, fast bara en gång.
-Mitt namn är Lara. Trevligt att råkas.
Miko såg på hennes röda läppar, och visste att det var försent att backa nu.
-Vill du följa mig upp på rummet, frågade Lara mjukt.
-Varför inte, sa Miko, och följde med henne upp på caféets övervåning, där det fanns enskilda sovrum. trappan knarrade så att alla tittade nyfiket efter dom.
De satte sig på en säng, och började prata. Lara försökte kyssa Miko, men han stoppade henne.
-Jag kan inte göra det här, sa Miko. Jag älskar någon annan.