Det var länge sedan jag fattade en penna.
Och verkligen lät mig själv känna
efter var mitt hjärta faktiskt sitter.
Med skrivkramp och en eftersmak av bitter

Het blir min kropp och jag fylls av välbehag.
När jag låter tanken ta mig till det som var - du och jag.
Även om min saknad ibland är enorm.
Ser jag bitar av en framtid långsamt ta form.

Och det enda som egentligen stör
Är att ingenting känns lika viktigt
om inte du vet vad jag gör.