Den trygghet Du ger mig min älskade

är som havets botten

Hur lite vatten som än flödar

så är alltid botten kvar

Du som når till trädens toppar

och plockar söta frukter

Du som skänker min natt  vila

och stillar mina oroliga drömmar

Hur värdefull är inte Din tanke

hur stor är inte Din kärlek

Så lätt flyter isberg

i ett ännu kallt vatten

men solen är Du

som smälter bort berg av is

Om än träden är kala och kalla

så föder Du på nytt Livets blad

som ger mig näring och liv

Du som en gång inte visste om mig

men som hittade mitt skepp

och blåste liv i seglen

Nu är framtiden vår