hon satt med pannan och lite av kinden tryckt mot den kalla tågrutan medan världen passerade som snabba färgfält genom fuktigt glas

i knät hade hon en bok hon inte orkade läsa men som var en bra tankeavledning om hon började tänka på det där farliga hon inte ville tänka på mer

inte
tänka på det
mer

ångesten och illamåendet verkade försvinna lite längre bort allt eftersom tåget fortsatte spela upp flyktens melodi via sitt monotona dunkande

kanske skulle hon snart kunna äta en av de där äckliga ostmackorna som de serverade i kafévagnen men än så länge påminde de för mycket om kasserade lik som de rullat in i plastfolie

hon blundade
och lät de första tårarna komma