när händer lyfter stråkar till musik

och strängar stryks till toners harmoni

då sluter klanger upp till symfoni

till genljuds sorl och takters finrytmik

nu smeker barnens fingrar i mystik

en flygels elfenben i stämd regi

ger toners samklang solklart sitt geni 

och friar andlöst djupt till sin publik

vid varje tagen lyssnares pulpet 

hörs varje skiftning skälva till helt nära

då stycken tolkas finstämt i kvintett

låt vördsamt nu publiken få förära

just barnen som har lockat vår poet

att skalda, denna hyllande sonett

©  Birgitta Wäppling, 10 februari 2008