I nakna ögonblick av självrannsakan

ser vi barnen i oss själva

betraktar vår litenhet, där den talar för sig själv

i vår avklädda enskildhet

och förundras över

vår kontrasterande styrka

när vi tillsammans, kugghjul för kugghjul,

bygger avgörande storverk

i livets maskineri 

och barnen i oss förundras

och vi frågar oss

hur våra gemensamma kraftprov

kan vara skapade av samma händer

som då lekte

och bekymmersfritt pusslade livets huvudbry

men när vi lade våra barndoms pussel

över trollens skogslandskap med mossbelupna stenar

lärde vi oss kanske just detta

att tålamodets belöning

vittnar om glädje över stordåd

om än aldrig så små

som ett enda av de kugghjul

var och en av oss utgör

i denna vår större helhet

där varje litet kugghjul är av vikt

trots dess oansenlighet

i särpräglad avskildhet

och denna ändå mest av allt framhäver

stundens bragd

inbäddad i skir detaljrikedom

- även om detta finurligt döljs

av ytterligheters bragdguld

©  Birgitta Wäppling, 7 februari 2008