Jag grävde i sanden och silade med min sil,
fann en bärnsten som skimrade likt guld i solen.
Någon viskade i mitt öra…A...m…b…e…r…

Jag tänkte på färger - umbra och ockra.
Jag höll stenen hårt i min hand.
Miljoner år av vishet.

Efter en tid och några tider fick jag så ett smycke,
att hänga om min hals.
Ett hantverk gjord av det vackraste urämne.

En ros som skimrade i gulgrönbruna färger,
från träd till fossil i mumifierande harts.
En blomma danad från ovan.

Jag bär henne ömt i mitt hjärta,
liksom såren av vishetens taggar.
Och mästaren går vid min sida.