Jag sitter så stilla vid bädden

och stryker en fårig kind

Trots rädsla för döden du andas

så lugnt som en sommarvind

Jag visste att dagen var nära

men lät bara insikten fly

jag ville så gärna få hoppas

tills morgon ej mer kunde gry

Att mötas och skiljas är livet

men skiljas är tårarnas kval

Du fyllt hela livet med glädje

och nu återstår bara ett val

Du kan inte ta dig tillbaka

ej heller vända dig om

Nu får du bara få lyftas

när döden ropar sitt "kom"