En liten flicka förföljer mig.
Hon går efter mig
likt en skugga.
Jag känner igen henne.
Vill lära känna henne.

Under alla dessa år
har hon suttit där instängd
i den djupa källarhålan.
Åren har inte gjort henne äldre.
Hon är sig lik.

Hon är väldigt lik mig.
Jag har sett henne
många gånger förr.
Men jag har inte velat se
hur ensam hon har varit.

Jag har inte orkat se
hur hon har lidit.
Men jag ser henne
med nya ögon nu
när jag själv har blivit mor.

Inte tycker jag synd om henne längre.
Jag vill ta henne i famn,
och visa henne kärlek.
Jag vill mata henne
och leka med henne.

Jag vill se henne
och jag vill orka se lidandet…
Nu springer barnet sin far tillmötes
med öppna armar
tar han henne i famn.

Var det jag som släppte ut henne?
Var det jag som öppnade
dörren till medvetenhet?
Hon är vacker och lycklig.
Den lilla flickan är fri!