Efter att sett filmen "I´m not there" om Bob Dylan så kände jag mig tvungen att skriva. Filmen berörde mig väldigt mycket, dock har jag fortfarande inte förstått på vilket sätt. Men mitt sätt att få ur mig mina känslor (även om jag inte ve
I´m not therePling, plong "Nästa... Vällingby" Med slutna ögon och inbillade hjärtslag dunkande i öronen ser jag tunnelbanan rulla in på perrongen. Jag går förbi den sömnige mannen som suttit nästan bredvid mig. Kanske lika apatisk som alla andra jävla nollor som finns. Kanske en helt underbar varelse. Jag går mot utgången, men
jag är inte där
" 'Jag' är alltid en annan" sa Bob Dylan
Jaha, vem fan är det då? I skyddet av mörkret ger jag mig hän åt alla tankar som trängs i mig och skriker:
"LÅT MIG KOMMA UT!!"
Du-dunk, du-dunk
Men jag kan inte släppa dem, för det finns människor runt omkring mig
De börjar ringa i St. Tomas kyrkklockor och jag vill stanna. Jag vill stanna och blunda och gnugga in ljudet i varje por i hela min kropp, jag vill lägga mitt liv i klockornas händer och låta mig föras bort. Jag vill skrika att jag älskar hela världen
men jag kan inte.
Ett par kommer mot mig, hon springer nästan på sina vassa klackar, han släpar fötterna efter sig
Du-dunk, du-dunk
och ändå går det lika fort
Bakom mig hör jag klockornas välbekanta klämtande
Med Vivaldi i öronen gråter jag med torra ögon hela vägen hem
Övriga genrer
av
Amy
Läst 733 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2008-02-23 19:07
|
Nästa text
Föregående Amy |