Enfin Monsieur!

Så har våra vägar åter korsats och livet har återvänt - färgat av puls och inspiration.
Förstår inte alls min reaktion. Var gång jag tycks återse Er verkar Ni förtrolla mig på något underligt sätt med Ert leende och Era så förförande gnistrande ögon. Har jag månne samma effekt på Er eller är det bara ett spel Ni spelar i lönndom för att det roar Er och ger en stunds näring i en annars så pliktfylld vardag. Jag kan inte tro det, Ni verkar inte vara den ”lekande” typen men man kan ju aldrig veta…

Ni synes i alla fall inte vara ond på mig och inte verkade Ni besvärad av min närvaro heller. Det kan jag endast tolka som goda tecken. Ni log och tittade så varmt på mig, så jag kan inte tänka mig att mina gåvor samt dessa mina brev påverkat Er negativt på något sätt. Det är min innerliga förhoppning att Ni uppskattar mina givna små ”utspel” och tar dem för vad de är – beundrarpost i kärleksfull anda.

Det var fantastiskt att få samtala med Er igen Monsieur och höra Era synpunkter om ditt och datt.
Ni roade både mig och min väninna. Vi var så förtjusta över mötet när vi avlägsnade oss att vi fnittrade som små flickor.
Ni har då verkligen en otrolig charm Monsieur Peintre - och Ni vet förmodligen om det…
Ni är alltid så korrekt och kallade oss till och med ”Mes dames” i de övrigas närvaro.
Det var svårt för mig att låtsas som ingenting då mina känslor löpte amok, men jag tror att jag klarade mig galant - n’est pas?

Det förvånade mig att Ni ej klätt upp Er inför tillställningen.
Ni verkade aningen stressad.
Kanske Ni kom direkt från Er ateljé? Ni hade lite färgstänk här och var på Era kläder men de förgyllde ju bara det hela – som en korona runt regnbågen. (Nu skakar Ni på huvudet och frustar Monsieur, men det bjuder jag på.)
Och Ert hår Monsieur, detta gyllene lockiga glitter… Jag kan inte förstå att en man i Er ålder har ett så vackert och pojkaktigt hår - märkligt men förtjusande. Tänk om…
NEJ, nu får det vara nog med patetiska utsvävningar och oförnuft, jag vill ju inte ta död på Er Monsieur.

Jag tror att vi båda vet var vi har varandra och håller oss inom gängse normer. Ramarna är satta för länge sedan - c’est la vie! Men inget hindrar oss från att förgylla insidan på dem lite då och då - med lite färg och fernissa.
En bra målning ska man vårda ömt, den kan ju bli värdefull i framtiden…
Ni är och förblir en mästare av rang och Era lärdomar har satt djupa spår och kommer så att göra även framöver.
Tack för Er ständiga ”in-spira-tion” och att Ni låter mig hållas.

Er trogna lärjunge
Clara.W.