I bäcken står jag nu.

Där är en stark ström.

Den vill dra mig med sig..men det får den inte.

Inte än..jag har mycket liv kvar att leva.

Vattnet är varmt mot mina ben.

Och månen lyser på mig.

Klockan är 02.00 på natten.

Ljuset lyser upp min rygg.

jag går upp ur bäcken med din blöta hatt,

och försöker skaka av lite vatten från den.

Du kommer inte att bli glad när du ser vad som hänt med den.

Sara skulle ha varit försiktigare när hon lånade den.

Jag tar på mig skulden, när jag lämnar hatten till dig.

Sedan går vi och lägger oss.

Nästa dag, kommer jag för sent till arbetet. Igen.

När jag kommer hem, så står du med en trasig vas i händerna.

Jag tar vasen ur dina händer, och kysser dig.

Du säger att du förlåter mig för att jag \"tappade\" hatten i bäcken.

Du sätter dig på din lilla gröna fåtölj, som får dig att se ännu

sötare ut än vanligt, och tittar ut genom fönstret.

Jag undrar för mig själv, vad du ser på genom fönstret..