Här i sanden vilar jag,
med tårna kittlandes babysolstrålarna,
med ögonen slutna,
och andningen tung och trött låter jag kroppen falla ner ytterligare mot sandens hinna.

Under mig, över mig runt mig,
pågår livet,
men jag har tryckt på pause.

Hårslingorna kastar sig iväg i vinden,
men kan inte släppa taget,
precis som inte mina tankar vill låta mig gå,
trots att dagen är slut
och jag borde få vila.

Solen går i moln,
och jag har slumrat till,
vaknar av det stilla kalla regnet,
sanden pressare bort mig med kylan,
jag drar ihop mig,
fryser,
vågorna slår ,
nära att nå mig,
ilsket vill de kasta sig över mig,
när de når mina nakna fötter,
viskar jag förlåt.