Så många tårar gömdes i vårt bröst,

de trängdes bort av vardags grå bestyr 

men dolt därinne sätter känslor fyr 

och ropar efter famnars fulla tröst

så går det veckor, månad blir till år

tills orden väcks som ställer på sin spets

de frågor som i sorgens flor har klätts

begynner ruska tag i längtans vår

och aldrig har väl älskog smakat så

som denna vår när vintern dröjer kvar

låt saknad famnas varmt tills spåren flytt

Vid amors pilar rämnar vårt försvar

när åtrån stiger ovan den nivå

som kärlek är, blir sorgen som förbytt

©  Birgitta Wäppling, 27 mars 2008