Marken skälver sakta
diset lägrar mossan och riset
grynigstimman smeker
manen som rör sig i vinden
ut ur vemod stiger det
skygga djuret ensamt
med saktmodiga kliv
lystrar nerverna spelar
under varma muskler
ångande andedräkt omsluter
vibrerar näsborrarna
tveksamt frustar tungt
långt borta hörs sorgerna sjunga
ur för länge sedan vittrade ben
glömda i de mörka grottornas sten