Hon går ensam
genom parken
där är grönt nu och knopparna
vajar i den ljumma vinden

hon går ensam
genom stadens gator
människorna är överallt
leende
varm asfalt

hon går ensam
genom villaområdet
barnen leker
på gatorna
mopparnas brum
grillarna doftar

hon går ensam
genom skogen
skymningen
är inte kall
blommor
hundratals av dem
fågelkvitter


men hon går ensam genom våren
med ett
sorgset leende
på läpparna

-\"Våren är underbar, men vackrare skulle den bli om vi var två\"

och himlen är blå liksom hans ögon, de evigt skrattande


(och minnena gör sig påminda...vårar som för länge sedan är förbi)