Jag försökte måla världen idag

i annat än svart och vitt

men kunde inte...

För jag ser den i inga andra färger

inga andra än dem

Jag försökte dra mig till minnes allt du sagt

Om den Blå himlen

Den doftade alltid av framtid

sa du

Det minns jag tydligt nu

Du sa

Den doftar regn...

Också började det regna

och jag trodde dig

Grått doftar faktiskt regn och tårar

och himlen var Grå den dag du dog

Minns du det?

Du sa att de Röda rosorna på din grav

doftade fränt och sött

som äpple men starkare

Rött doftar sött

Jag minns hur sött mitt Röda döda blod doftade

när jag skurit mig efter din begravning

Du stod vid dörrkarmen och skakade på huvudet

och ingen annan såg dig än jag

Dina Blågröna ögons tårar smakade salt

när jag kysste din kind

Du doftade alltid av havet

och friheten av hamn

det minns jag

Himlen är alltid lila nu

ett mellanting

Blå tårar och Grå sorg

Solen ljuger alltid och doftar nästan alltid

alltid av sommar

fast det inte finns någon sommar

kvar i världen

inte efter dig

det visste du redan innan

det var därför

som du lämnade oss