Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
när vi var kompisar, jag och ensamheten, vilket bara är ibland . .


jag och min vän ensamheten

Vi cyklade ikapp
med sommarens svala bris
jag och min vän ensamheten

bland skogar
smörblom och åkernejd
guppande fram
med grusknaster under våra hjul

vi åt picknick med fåren
dansade med fjärilar

så kom vi ner till tomma hamnkvarter
dör solen påminde oss om sommar
och jag såg molnen speglas
i havets blanka yta

när jag kände tröttheten
i min ögonvrå

vände vi cyklarna mot nässlor och humlebon
och styrde kosan hem till ensamheten

där la vi oss under ett av päronträden
och njöt i skuggan,
av de sista timmarna på en lyckad dag .




Fri vers av vilsen
Läst 545 gånger
Publicerad 2005-06-20 18:33



Bookmark and Share


    Någon AB
Jag tycker verkligen om den här dikten, fantastiskt välskriven.
2005-06-28

  Nic
Så skönt när man känner sig tillfreds med sig själv och har ro i sinnet
2005-06-20

    livräddaren
gud va fin gumman!
2005-06-20

    ej medlem längre
Gillar denna, somriga ord.
2005-06-20
  > Nästa text
< Föregående

vilsen