Det är en funktion där man kan välja bort kontakt med vissa. Det vet jag nog och många med mig. När argument inte hjälper, när någon är oförskämd trots att man pratat igenom och kommit fram till en gemensam lösning. Där det har betts om ursäkt åtskilliga gånger men det fortsätter ändå.

Denna funktion är bra, men ska förstås användas med ansvar, att blockera godtyckligt bara för att man har skilda åsikter är inte skäl för mig att blockera.

Respekt för andra och för mig tillåter skilda åsikter. Hänsyn för att humöret kanske inte är bra för dagen gör att jag många gånger är överseende. Medvetenhet om känslors styrka i känsliga delar i livet gör att hänsyn och förståelse får väga över fler gånger.

Men ibland byggs det långsamt upp en fundering över om kontakt över huvud taget är bra med vissa personer. De gånger där resonemang i samförstånd inte finns, där respekt inte finns och där hänsyn över livets gång inte existerar.

Där man glömt att se saker med kärleken i sinnet.

Det går inte vara vän med alla. Att försöka vara vänlig och respektfull men samtidigt ärlig är min syn på livet även om jag ibland är lika förvirrad som alla andra, lika känslosam och envisas med att begå misstag på misstag som den människa jag är bland andra människor.

Konsten att använda sina egna misstag som lärpenning gör att man förstår andra bättre och då blir det svårare för varje gång att inta en dömande attityd.

Konsten att alltid se med kärleken som vägledning.

Den är oerhört svår, men så länge man försöker är det bra.

För som jag förstått det av vad mina föräldrar och min uppväxt lärt mig så överglänser kärleken allt annat i livet.

Men ibland hjälper inget annat än blockering.