Redan medlem?
Logga in
Gränser.Gränsen mellan att leva och att dö är som gränsen mellan natt och gryning, vinter och vår, dröm och uppvaknande. Gränser som har blivit uppdiktade och utsmyckade, gränser som klär förtjusande väl i glitter, men likväl gränser som lär korsas varje dag, varje år och varje livstid.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 389 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2008-05-01 20:59
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |