Önskar att det inte kändes.
Att jag verkligen inte brydde mig.

Men jag bryr mig och det känns.
Du är min mamma och det gör obeskrivligt ont att tvingas inse att den relation vi hade inte längre existerar.

Att du vänt mig ryggen.

Att du valt att försvinna bort.

Jag hatar dig för att jag älskar dig för det vore så mycket enklare om jag bara hatade dig och jag hatar mig för att jag älskar dig för jag är bara dum och töntigt hoppfull som fortsätter att älska dig men kanske..

Kanske är det inte så lätt att bara stänga av, att klippa bort dig, hur gärna jag än skulle vilja.

Älskade mamma,
du gör mig illa.