löst skinn håller ihop
en märglad kropp
tid, på övertid
andas genom yror

barfota på varma kullerstenar
trampar smutsfärgade fötter
genom dagar av idioti
ölen är avslagen

tandlösa grin värker mitt hjärta

nerknarkade ögon möts
någonstans
och talar långsamt i yvig rörelse
om att återvända