du sträcker dig framåt,
ställer dig just så långt,
att du precis kan nå,
om du skulle ställa dig på tå,
nå min själ,
nå mitt innersta väsen.

jag kan urskilja en viss tvekan,
en svag ton av tvivel,
det glimtar till i de blå ögonen,
just innan du rör vid mig,
rör min själ,
rör mitt innersta väsen.

slits mellan hopp och förtvivlan,
vill att du ska släppa greppet,
du har ett stadigt tag,
du har i din hand,
taget om min själ,
greppet om mitt innersta väsen.

att inte kunna tyda,
att inte till fullo förstå,
vad de egna känslorna vill,
varför de drar och sliter i bröstet,
drar i min själ,
sliter i mitt innersta väsen.

jag vill bara ha lugn,
jag vill bara ha stillhet,
jag vet inte på vilket sätt,
jag vet inte i vilken form,
ro i min själ,
ro i mitt innersta väsen.