Nu är hon här,
förförisk, svart och sangreal
Bävande går jag henne tillmötes,
scenen synes magiskt teatral

Hon ler sitt arkaiska leende,
visar mig den rätta vägen
Jag följer efter förundrad,
hon är allt utom en sägen

Ett pentagram jag får i handen,
när jag nått mitt femte steg
Fortsätter vägen långsamt fram,
man får inte vara feg

Trådar knyts till färgade nystan,
mitt liv rullas upp i kryptiskt format
Ett symboliskt pussel delat på tre,
serveras smakfullt på silverfat

Låter mig näras, sväljer allt som bjuds,
blandar agnar och vete
Svart och vitt i en salig röra,
ett flexibelt skiftarbete

En spegel, en krona, en pärla,
är nu mina attribut
Med dessa magiska klenoder,
ska pusslet få ett lyckligt slut

Nu står hon här framför spegeln,
förförisk, svart och sangreal
Speglar sig i sin egen glans,
bilden synes magiskt teatral