men denna morgon
samma plats, samma tid
gravvård i sluten tystnad
bister uppsyn, valhänt mållösa
ur graven spirar morsvioler
i ymnnighetshornets anda
tusen vildsådda ansikten
småler mot hatfårorna
'har du sett va vackert'

då brister det en damm
en störtflod väller över
först den ena
sen den andra
och en storm
av 'hur kunde vi'
'varför blev det så'
'va dumma vi e'
slukas i en hulkande
tårsnorig kram

arm i arm
spatserar de
med lortiga fingrar
men avsevärt renare hjärtan
till sina bilar
'vi ses på söndag'
ekar kvar när
hybridmotorerna
surrat bort

och i djupa nöjda tankar
nickar 'penseérna'
mot sol och jord och himmel
där själva dödens skugga
suddats bort
och varmtegelröda murar
stänger ingen ute,
utan famnar liv