Du.
Vi måste verkligen prata.

Jag har försökt nå dig nu men jag känner mig hela tiden förbisedd.
Jag vet att du älskar mig,
jag har ju läst dina vackra ord.

Varför är det alltid mitt ansvar att hålla kontakten?
Du hör ju aldrig av dig!

Det var mycket enklare förut.
Det spelade ingen roll vad det handlade om
Då kändes det som om du verkligen brydde dig.
Jag trodde i alla fall det.

Men vad hände sen?
Dina löften om lycka, dina ord om kärlek, ord om...
hallå..?
Är du ens där?
HALLÅ?!
.......
men Gud svara för fan...