jag är så trött på att vara så dum
så korkad och dum
så osäker och rädd

jag är så trött på det att jag vill kräkas
spotta, slå, sparka och svära
jag är så trött på att vara så jävla snäll
så människor kör över mig
fast dom inte vet det själva

det fanns ju ingen reling!
hur skulle de då kunna veta
att mina känslor och behov började just där
där då jag gav lite till?

jag är den dummaste jäveln i hela världen
som är så osäker och liten
som tröttar ut alla runtom mig
med mina gåvor, min kärlek och mina skatter

jag vill inte vara hon mer
jag vill inte lita så på människor i allt de säger och gör
jag vill börja kräva något tillbaka
istället för att förvänta

för hur ska andra kunna veta
att just jag också
behöver kärlek
bränsle
ärlighet och omsorg?

hur ska de någonsin kunna veta
när jag serverar dem kaffe med ett leende
och alla tårar och tvivel och vetskap i mig
talar ett tydligt språk
om lögner och svek
och jag ser rakt igenom dem
och bara vet
att nu har jag gjort det igen

jag har dödat ännu en bit av mig
genom att lägga kniven i deras hand