Så släpp då taget

äntligen -

låt dig falla.

Vita knogar krampat kring reling allt

för länge bara

ge efter

tumla handlöst genom dunkel tystnad

förbi

varelser stirrar likgiltigt

sjunk

ljudlöst, töm lungor, bubblor visar skimrande väg mot

ljus. Mjuk duns mot bottnen virvlar slam 

lägger sitt täcke över dig. Frid.

Släpp allt som höll dig kvar

och låt strömmen

föra dig

bort.