Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När ska jag lita på min kraft?

 

Jag bränner alla skepp
för att komma till ett end,
sen vill jag du ska älska mig,
igen och igen.

Jag är som en fågel utan vingar
bara lusten att flyga,
men ej förmågan att ta språnget,

tappar hellre alla fjädrar,
för att sen säga,
jag har inga vingar mer
att flyga med.

"Någon går och drömmer"
förloras sig i om, för vad döljer
morgondagen, det vet vi inget om.

jag ser vad som döljer sig däruti,
för jag är inte blind, bara fylld av
en massa självbedrägeri.

vår "saga" blev kort och väldigt lång.
när du önskade nätter och jag, jag
ville födas på nytt i varje gryning,
låta våra själar bli framtidens sång.

Sanning och lögn, visshet och ovisshet,
den blinde fortsätter gå,
men mina rörelser har stannat,
men borde ha gjort reträtt och vänt om.

 

 




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 357 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-06-15 15:34



Bookmark and Share


  Lena Renman
På frågan i rubriken kan jag bara svara JA, gör det!
Diktjaget reder upp och avslutar en relation och orden är så väl valda att smärtan går över i mig som läser. Skickligt.

lena
2008-06-15

  Tabes
En ständig kamp och utmaning. Får känslan av sårbarhet och lite uppgivenhet.
2008-06-15

  korpfjäder
Självbedrägeriet är en kraft....väl värd att ta sig en ordentlig titt på, men ack så svår att överge!
2008-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund