Slavgjord och trött
med båda fötterna
mot östersolen

Som vågrätt
öppnar rovdjursgapet

Och bojan av ljus
kastar skuggblänk
mot skogsplanket

Uppradat
med taggig grönska
som ska slita
giriga händerna
såriga


Och första steget väntar
och väntar
och kvardröjskapen
pinar framåtandan

Och de mossiga stolarna
på träverandan
får liv
på det att solklockan tickar
morgonslagen
mot morgondagen
fjärran


Avgjort förstrött
vänder fötterna
mot västersolen

För de har dagen stött
med sulorna
och låtit tanken
binda bokband
i dagdrömsblått

Och glömt
att det som var förflutet
var följuget
och för insikten
förslutet