En vän som försvann.
ett stöd för min tårar, ett hopp för mina mörka ögon
en lycka i att ha någon som föstår & lyssnar
utan att döma..
varför lät du mej få känslor?
varför blundade jag inte & gick min väg?
jag kunde väntat & du kunde ha sett hur d skulle bli..
du & jag var inte menade för varandra, vad var det vi inte förstod?
eller var det du som inte var rädd för slutet, eller jag som höll för hårt?