Dina sänkta ögonfransar talar sitt tydliga språk

Du stänger mig ut, stänger din själ, total tystnad

Jag vrider mig, kvider, lider inom mig, förbannar min själ

Hatar mitt hjärta som förräder mig

Undrar om du njuter av min plåga

I hemlighet

Men jag lämnar dig aldrig, ta du din verbala kniv o vrid lite mer

Stolt håller jag huvudet högt

För när du väl spytt ut allt illamående från din innersta knut

Då stormen är över

Höjer du din blick mot mig

Under dina täta fransar har du vandrat genom ditt eget helvete

O ser

Att här är jag

Ännu

Klippan som inte rubbas

Och i dina dimmiga ögon ser jag sorg

Men också oändlig ömhet

Kärlek