sitter mitt ibland dem alla saker

som var dina

soffan som var dyr och

jag hittar hårstrån efter dig

lite här och var mörkbruna

de får väggarna att skrika dina

himmelskt blå ögon

som släckts

jag ser dem jag hör telefonen ringa

signalerna säger att det är du

bortom graven

känslorna sliter river i varenda nerv

det märkliga och mest skrämmande med sorgen

är att den får mig att känna mig

för levande

 så förbannat levande