tystnaden den abstrakta

Ur det som är gjutet, blottas intigheten

 

Tårars smältdegel,
gjuter formen

bit för bit
oseende

blottar jag
det hänförda

skåran ur alltings vakenhet
ändå sover det ostörda,

i sin vagga.

 

Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 478 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-07-03 14:06

Skriv ut
Spara som PDF

Bodil Sandberg Så vackert.. så underbart vacker kära poetissa!!!! 2008-07-07

Lasseman Åh! Maria! så mästerligt skrivet med en djup het som känns i själen! beundrar din skrivkonst.. kram och applåder 2008-07-06

Lena Renman Säger mig att allt bara är och innehåller allt och i varje framsida finns en baksida. Vackra ord lena 2008-07-05

~~*MariamAurore*~~ Nu blir jag så där hänförd och lyriskt kramad som när jag läser Karin Boyes poesi igen..... Du skriver underbart Maria kramar 2008-07-03

Carola Zettergren SÅ underbart poetat..applåder o grattis till placeringen! 2008-07-03

korpfjäder Ja det gråtna livet som en form... så vackert det föds och så oändligt varsamt du låter det finna sin hänfördhet och vila! 2008-07-03

Hannadraken hela din dikt blir som en bubbla mot vekligheten känns det som. som öronvax som ligger ivägen för tonerna. som solglasögon. fascinerande. 2008-07-03

Il poeta della luna Ett poetiskt verk med härlig rytm Jag gillar ordvalen, det gör den sjävklar och på ett sätt, mystisk Jag gillar! Patrik [läs gärna någon av mina texter] 2008-07-03

Ronny Berk så dubbeltydigt svårtolkat som just god poesi ska vara...intighets gjutformar ställer mej som läsare i fundering...ja... 2008-07-03