nostalgi

går ensam i mitt
före detta liv

trappsteg och golv
av mina fötter
nötta

ett dörrhandtag
som känner
mina grepp

ett stilla vemod
bitterljuvt
nostalgiskt

försöker
värja mig
men mäktar ej

Fri vers av Anders P
Läst 1041 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2008-07-10 20:53

Skriv ut
Spara som PDF

ZARIFE DEMIR Det är man väljer inte ensamhet! I livet bestemer alt! 2010-03-03

Myself det känns ledsamt,var det inte en självvald ensamhet? 2009-11-28

Gunnar Hilén Betyder dina vackra ord att du verkligen, jag menar på riktigt, vill tillbaka ? 2009-10-10

Marlboroman/Hg Applåder är inte nog. 2009-04-02

solomi Hög igenkänning...du formulerar så enkelt, med så få ord, precis det som uppstår varje gång som man besöker sitt tidigare liv. Nostalgi finns, det gäller att inte fastna i den... 2008-12-22

MeAmmie Mycket fint skrivet om något som känns igen(: Kram/JagAmmie 2008-11-21

Bibbi Känner väldigt väl igen denna känsla. Bokmärker. 2008-09-22

solomi mmm. Kroppen känner igen alla de platser där man ofta satt sina händer och fötter. Det är nog svårare att skiljas från ting än man tror. 2008-09-16

Della K Mmmm.... =) 2008-07-19

Don Jorgé Rakt igenom mycket bra. 2008-07-14

Larz Gustafsson Känner igen känslan. Mycket väl beskriven. 2008-07-12

Per Rydberg Du beskriver så att det skriker i mig av igenkännande! Mycket träffande och med ett suveränt ordval: dörrhandtag som känner mina grepp De två slutraderna vill jag kommentera: Just så är det! 2008-07-10

Bodil Sandberg En mycket gripande dikt i allt sitt nakna vemod ..försöker värja mig men mäktar ej..ord som skälver brister och faller i tidens skugga..enormt snyggt AP!!! 2008-07-10

Ilona _L "Går ensam i mitt före detta liv" Starkt och fint skrivet om nostalgi! 2008-07-10