Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett #1



Ett ensamt löv ifrån trädet faller
Mot regnvåt asfalt för att få svar
Det bygger saktmod, vill vara kvar
men kletas fast under rännstensgaller

Där sitter lövet som fallit ner
Och undrar ledsamt vad som har hänt
Dess enkla tillvaro någon vänt
Det är lönlöst, som det ber

Varför vill det sträva uppåt
Där har det redan varit
(För) Att aldrig mer återvända

Men lövet har ett ärligt uppsåt
En strävan som bär mycket flit
Att födas åter och av solen bländas




Bunden vers (Sonett) av Stellan Johansson
Läst 383 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-07-13 21:35



Bookmark and Share


  enaning
vilken sensmoral! det känns classic
2008-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Stellan Johansson
Stellan Johansson